Avskrivningar är ett sätt att sprida kostnaden för en tillgång över dess användbara livslängd. Genom att göra avskrivningar kan företaget matcha kostnaden för tillgången med de intäkter den genererar över tid.
Avskrivningar är en redovisningsteknik som används för att sprida kostnaden för en tillgång över dess förväntade användbara livslängd. Genom att göra avskrivningar kan ett företag matcha kostnaden för tillgången med de intäkter den genererar över tid, vilket ger en mer korrekt bild av företagets lönsamhet och finansiella ställning.
En tillgång, till exempel en maskin, en byggnad, eller ett fordon, förlorar oftast i värde över tid på grund av faktorer som slitage, föråldring eller teknisk föråldring. Avskrivning är det sätt på vilket denna värdeminskning tas upp i företagets bokföring.
Avskrivningar kan göras på olika sätt, men det vanligaste i Sverige är linjär avskrivning, där tillgångens kostnad sprids jämnt över dess förväntade livslängd. Detta innebär att samma belopp skrivs av varje år. Ett annat sätt är progressiv avskrivning, där större belopp skrivs av i början av tillgångens livslängd och mindre belopp i slutet.
I Sverige finns det specifika regler för hur avskrivningar ska beräknas och redovisas. Bokföringsmässiga avskrivningar bestäms av företaget själv baserat på tillgångens förväntade ekonomiska livslängd, medan skattemässiga avskrivningar är reglerade av Skatteverket och följer specifika procentsatser.
Avskrivningar påverkar företagets resultaträkning genom att minska dess intäkter och därmed dess skattepliktiga inkomst. Samtidigt påverkas balansräkningen genom att tillgångarnas bokförda värde minskar över tid. Läs även om anläggningstillgångar.